Lycka till!

"Jag önskar dig lycka till!" När man slår upp lycka i SAOB för att läsa om den konstruktionen ser man exempel som

• Jag önskar er lycka till ert företag (1815)
• ... för att önska mig lycka till mina sjutton år (1924)

där det sägs uttryckligen till vad lycka önskas, t.ex. "ert företag".

Man kan hoppa över den delen och bara mer allmänt önska lycka till: Jag önskar dig lycka till! Det går också att korta av uttrycket i början och bara säga "lycka till!". På ytan liknar det då mycket en uppmaning i stil med bjud till!, duka upp!, lägg till!. Fast nåt sånt verb lycka finns förstås inte. Inte i ordböckerna i alla fall (som bara har ett med betydelsen 'stänga/låsa').

Jag hävdar dock att lycka till! för många delvis har antagit karaktären av ett sådant partikelverb, så eftersom jag inte sett någon ordbok uppmärksamma detta får jag lov att göra det själv.

Betoningen

I lycka till! betonas till precis som partikeln betonas i partikelverb. Så ligger inte betoningen i en längre variant med ... lycka till ert företag.

Ny preposition

Om man vill tala om mer specifikt vad man önskar någon framgång med, så krävs nu en ny preposition. Inte "lycka till ert nya företag!" utan "lycka till med ert nya företag!".
Ett exempel från SAOB (under uppslagsordet med) är

• Lycka till med fångenskapen! (Axel W. Lundegård, Prometheus, 1893

Att lycka till

De ovanstående punkterna är väl etablerade, men gäller även vid "jag önskar..."-varianter. Det visar mest att till i detta uttryck behandlas på ett sådant sätt som banar väg för att behandla det kortare uttrycket som ett verbuttryck. Denna punkt är inte lika etablerad, men det förekommer i alla fall ibland ett infinitivmärke att före lycka till. Ett par exempel från pressen:

• 1994-07-25, Göteborgs-Posten: Två av ägarna fanns på plats för att lycka till inför finalen i Breeders Crownfinalen i Örebro några dagar senare.
• 2004-12-30, Västerbottens-Kuriren: Då är det väl bara att lycka till med de sista repetitionerna?

Google har när jag prövar nu 755 träffar på "att lycka till", som t.ex.

• Då återstår bara att lycka till på resans gång...
• Har inga barn och gillar allt mellan goth och blues så ger inga råd annat än att lycka till.
• Det jag ville säga är bara att lycka till allihopa.
• Hälsa din dotter att lycka till med smitaren
• Vill säga till alla tjejer att lycka till på EM!
• Några andra jag vill passa på att lycka till är mina...

(Normalt är det den som önskas framgång som ägnar sig åt att "lycka till", men i bl.a. det sista exemplet är det istället den som önskar!)

Med hjälpverb

Jag hade kunnat uttrycka ett par tidigare exempel som

• ... att hon ska lycka till med smitaren
• ... att de ska lycka till med EM!

istället. Sådana konstruktioner med ett hjälpverb verkar dock sällsyntare, så de är kanske än mindre accepterade. Google hittar åtminstone Då ska ni lycka till på er lilla resa.

Lycka inte till!

Jag önskar er inte lycka till kortas knappast till bara Inte lycka till!. Behandlar man "lycka till" som verb blir negationen istället "lycka inte till!", och även om ett sådant uttryck väl inte är allmänt accepterat så förekommer det ändå, med blygsamma 19 googleträffar, som:

• lycka inte till grabbar
• Lycka (inte) till på Gf

Även om verbifieringen absolut inte gått hela vägen – inte ens jag skulle säga lyckar till eller lyckade till – så tycker jag ändå att det finns tydliga tendenser åt det hållet. Det passar mig bra, så den som försöker stävja detta ska inte lycka till med det!

Anfäkta och regera!

Förr trodde jag att kapten Haddocks svordom "anfäkta och regera!" var helt oskyldiga ord som just han(s översättare Karin och Allan Janzon) gjort till en svordom, men senare insåg jag att uttrycket fanns sedan tidigare.

Anfäkta betydde tidigast "angripa, anfalla om krig och strid", och kom tidigt att användas även om anfall av ond andemakt. SAOB ger exempel som

Äfven de trogne ... anfäktas icke blott aaf onda menniskor, utan ock af djefvulen.

Sammanställningen "anfäkta och regera" finns bland annat hos Zacharias Topelius, Pelle Modin och Frans Hedberg. Den äldsta förekomsten jag har hittat på nätet är i En dagbok av Fredrika Bremer från 1843 med följande mustiga dialog:

Till höger om mig hörde jag nu de unga herrarna Bravander stadda i ett lugnt samtal, och hörde den ene säga:
"Nej, för tusan dj-r anamma och griljera mig!"
Och den andra svara:
"Jo, fan besitta mig! Fan i helvete besitta mig!"
Och den första fortsätta:
"Nej, åttan sju tunnor tusan förbanna min själ!"
Och den andra instämma:
"Ja, djävulen anfäkta och regera mig!"

Här med subjekt och objekt blir svordomen begripligare. I barnboken Professor Snillekvists underbara äventyr av Norman Hunter utbrister titelfiguren redan i första kapitlet just "anfäkta och regera!". Senare i boken förekommer ett annat typiskt Haddock-utrop – "Bomber och granater!". Det är väl inget unikt uttryck det heller, men när båda uttrycken förekommer i samma bok sådär undrar jag ändå om Janzonarna händelsevis kan ha läst Snillekvist i denna svenska översättning från 1957 av Britt G. Hallqvist?

(Illustrationen av W. Heath Robinson är tagen från den boken.)