lördag 28 juli 2007

rotas opera tenet arepo sator


    ROTAS     SATOR
OPERA AREPO
TENET TENET
AREPO OPERA
SATOR ROTAS
Detta är två utformningar av en klassisk latinsk ordkvadrat som är så snitsigt utformad så att samma text kan läsas från fyra olika håll! Detta eftersom hela texten "rotas opera tenet arepo sator" samtidigt är en palindrom, dvs. lyder likadant framlänges som baklänges.

Verner Lindblom skriver (i sin trevliga bok Klassiska klurigheter) att det har gjorts försök att göra en svensk motsvarighet, men "någon lyckad kombination har inte uppvisats ännu".

Hans Christian Nygårdh gör ett försök i Galen i korsord, men tvingas använda ett egennamn. "Utan min kära vän Atuta i Nepal hade jag nog gått bet", men med honom blev det
    KNARK
NATUR
ATUTA
RUTAN
KRANK
Övriga försök känner jag inte till. I svenskt ordpyssel vill man ofta helst hålla sig till oböjda ord från SAOL. Jag har inte lyckats göra en Sator-kvadrat med enbart sådana ord, men nästan, och jag har i alla fall klarat mig utan namn. Här är ett exempel där alla ord står i SAOL och endast ett är böjt:
    NATTA
AVART
TALAT
TRAVA
ATTAN.
Det går bra att ersätta det böjda mittordet TALAT med TAXAT. Förr hade det också gått med TAKAT, men i SAOL13 försvann verbet taka ('förse med tak'). Med SATTE/ETTAS istället för NATTA/ATTAN får man varianter med fler böjda ord, men fortfarande bara med SAOL-ord. SATTE är till och med en uppslagsform i SAOL13 eftersom de har gjort så med starka verb där.)

Det latinska originalet tolkas ibland som en mening. Kan man göra en svensk sådan mening istället för att bara rada upp fem osammanhängande ord? Jag har försökt, men det är svårt.

Här kan nämnas att det bara är med viss möda som det går att tolka in någon mening i det latinska originalet, och det är tveksamt om det verkligen från början var tänkt att läsas på ett sådant sätt. Nationalencyklopedin skriver märkligt nog att "tre ord är hämtade från latinet ... men det hela ger ingen mening". Då räknar de inte med rotas som dock är ackusativ plural av rota = 'hjul'! Stötestenen är istället AREPO som inte förekommer i något annat latinskt sammanhang och som därför brukar tolkas som ett namn. Det finns många mer eller mindre påhittiga teorier om varifrån det skulle komma, men det kan mycket möjligt vara påhittat bara för att få kvadraten att gå ihop. "Såningsmannen Arepo håller med omsorg hjulen" eller nåt sånt sägs då ofta meningen kunna betyda. Man har då använt den variant som börjar med SATOR och som varit den vanligaste i alla fall från medeltiden och framåt. De tidigaste kända förekomsterna, som den från Pompeji i illustrationen, har dock ROTAS överst. Jag kan inte latin, men jag antar att även om ordföljden är tämligen fri så är det lite mer ansträngt att tolka in denna betydelse då. (Om ni talar bra latin så kommentera gärna detta!)

Innan man upptäckte denna förekomst i Pompeji trodde man att kvadraten hade ett kristet ursprung. När man på 1920-talet upptäckte att det gick att kasta om bokstäverna i kvadraten till
     P
A
T
A E O
R
PATERNOSTER
O
O S A
T
E
R
med Pater noster = 'Fader vår' och A O för alfa och omega, så troddes det allmänt att detta var ursprunget till och den hemliga kristna betydelsen av kvadraten. (I litteraturen nämns tre personer som oberoende av varandra gjorde denna upptäckt 1924–1925. När jag läste på om detta råkade jag hitta en fjärde källa som verkar ha varit tidigare än de andra, men som inte uppmärksammats tidigare. Jag älskar verkligen att det numer finns så många gamla böcker och tidskrifter inskannade så att man kan göra sådana upptäckter hemma från sin fåtölj!)

Först när man 1936 hittade en kvadrat i Pompeji som man visste var äldre än de tidigare funna eftersom hela Pompeji täcktes av aska och lava år 79 började denna tro på ett kristet ursprung att vackla. Det fanns nog nämligen inga kristna i Pompeji så tidigt, och dom borde knappast skriva 'fader vår' på latin (istället för grekiska) i vilket fall. Min åsikt är att det är svårt nog att få en sån kvadrat att gå ihop ändå, utan att man försöker plocka in vissa särskilda bokstäver, så det var onödigt att anta att den okände konstruktören försökt göra så. Och att det går att plocka ut ett sådant anagram ändå är inte särskilt överraskande. Det går att göra massor av olika anagram med de bokstäverna, och det har också folk roat sig med. Flera sådana finns i en utmärkt översikt från 2003 av Rose Mary Sheldon över kvadraten och förslag till 'lösningar' av den genom tiderna: "The Sator Rebus: An Unsolved Cryptogram?". (En samling anagram ges på sidan 33.)

Även om det kanske inte från början var meningen att kvadraten skulle läsas som en mening med fem ord så har alltså så skett, om än med vissa tveksamheter. Även på svenska får man nog vara beredd på ett sådant "fusk" för att få ihop det. Om Nygårdhs vän Atuta vore tatar skulle man kunna försöka hävda att
  • stark tatar Atuta ratat krats.
"Edajo" har 172 google-träffar. Någon av dom passar kanske följande rasvarning:
  • Nerom Edajo rasar, ojade moren!
En reserapport får vi i
  • Nerom Ekebo reser Obeke, moren.
Ekebo heter flera ställen i Sverige. Det finns platser både i Kongo och Nigeria som heter Obeke. Varför skulle inte någon därifrån ha uppkallas sig efter sin hemort? Kanske är det samme mor som även reser till andra ställen:
  • Nerom Enero reser orene moren.
Enero betyder 'januari' på spanska, men här handlar det säkert om en plats i Kalifornien.

Nog om denna mor. Kanske är mitt bästa försök det som handlar om en flygande insekt uppkallad efter det irländska helgonet Sankta Edana. Hon dyker sakta ner eftersom hon hittat föda:
  • Ledad Edana dalad – anade dadel.
Eller är denna bättre?
  • Trots raket Okiko tekar stort.
Om det finns hockeyhuliganer som hotar med en raket är det kanske lätt hänt att man håller sig på mattan annars. Okiko är ett alldeles riktigt japanskt namn. Tja, bättre än så har jag inte klarat, men gör bättre själv då!!

fredag 13 juli 2007

Lycka till!

"Jag önskar dig lycka till!" När man slår upp lycka i SAOB för att läsa om den konstruktionen ser man exempel som
  • Jag önskar er lycka till ert företag (1815)
  • ... för att önska mig lycka till mina sjutton år (1924)
där det sägs uttryckligen till vad lycka önskas, t.ex. "ert företag".

Man kan hoppa över den delen och bara mer allmänt önska lycka till: Jag önskar dig lycka till! Det går också att korta av uttrycket i början och bara säga "lycka till!". På ytan liknar det då mycket en uppmaning i stil med bjud till!, duka upp!, lägg till!. Fast nåt sånt verb lycka finns förstås inte. Inte i ordböckerna i alla fall (som bara har ett med betydelsen 'stänga/låsa').

Jag hävdar dock att lycka till! för många delvis har antagit karaktären av ett sådant partikelverb, så eftersom jag inte sett någon ordbok uppmärksamma detta får jag lov att göra det själv.

Betoningen

I lycka till! betonas till precis som partikeln betonas i partikelverb. Så ligger inte betoningen i en längre variant med ... lycka till ert företag.

Ny preposition

Om man vill tala om mer specifikt vad man önskar någon framgång med, så krävs nu en ny preposition. Inte "lycka till ert nya företag!" utan "lycka till med ert nya företag!".
Ett exempel från SAOB (under uppslagsordet med) är
  • Lycka till med fångenskapen! (Axel W. Lundegård, Prometheus, 1893

Att lycka till

De ovanstående punkterna är väl etablerade, men gäller även vid "jag önskar..."-varianter. Det visar mest att till i detta uttryck behandlas på ett sådant sätt som banar väg för att behandla det kortare uttrycket som ett verbuttryck. Denna punkt är inte lika etablerad, men det förekommer i alla fall ibland ett infinitivmärke att före lycka till. Ett par exempel från pressen:
  • 1994-07-25, Göteborgs-Posten: Två av ägarna fanns på plats för att lycka till inför finalen i Breeders Crownfinalen i Örebro några dagar senare.
  • 2004-12-30, Västerbottens-Kuriren: Då är det väl bara att lycka till med de sista repetitionerna?

Google har när jag prövar nu 755 träffar på "att lycka till", som t.ex.
  • Då återstår bara att lycka till på resans gång...
  • Har inga barn och gillar allt mellan goth och blues så ger inga råd annat än att lycka till.
  • Det jag ville säga är bara att lycka till allihopa.
  • Hälsa din dotter att lycka till med smitaren
  • Vill säga till alla tjejer att lycka till på EM!
  • Några andra jag vill passa på att lycka till är mina...

(Normalt är det den som önskas framgång som ägnar sig åt att "lycka till", men i bl.a. det sista exemplet är det istället den som önskar!)

Med hjälpverb

Jag hade kunnat uttrycka ett par tidigare exempel som
  • ... att hon ska lycka till med smitaren
  • ... att de ska lycka till med EM!
istället. Sådana konstruktioner med ett hjälpverb verkar dock sällsyntare, så de är kanske än mindre accepterade. Google hittar åtminstone Då ska ni lycka till på er lilla resa.

Lycka inte till!

Jag önskar er inte lycka till kortas knappast till bara Inte lycka till!. Behandlar man "lycka till" som verb blir negationen istället "lycka inte till!", och även om ett sådant uttryck väl inte är allmänt accepterat så förekommer det ändå, med blygsamma 19 googleträffar, som:
  • lycka inte till grabbar
  • Lycka (inte) till på Gf

Även om verbifieringen absolut inte gått hela vägen – inte ens jag skulle säga lyckar till eller lyckade till – så tycker jag ändå att det finns tydliga tendenser åt det hållet. Det passar mig bra, så den som försöker stävja detta ska inte lycka till med det!

söndag 8 juli 2007

Memory igen

Tidigare skrev jag om taktik i memory. Specialregeln där om att man inte får vända upp två kända olika brickor som sitt drag behövdes för att spelet skulle ta slut eftersom sluga spelare ibland inte vill vända upp några nya brickor. Men om man spelar utan den regeln mot någon som inte har något begrepp alls om taktiken utan bara försöker få så många par som möjligt i varje drag ska man utnyttja den möjligheten ibland. Närmare bestämt ska man spela enligt följande tabell om man möter någon som liksom en själv har perfekt minne, men som aldrig fegar. (Nu handlar det inte om att maximera sin chans att vinna, utan om att maximera väntevärdet för antalet par man tar in. Om man spelar memory som ett gambling-spel utan att ha kommit överens om att spela ett visst antal gånger vore det väl i och för sig intressantare att maximera vinsten per tidsenhet istället, och då skulle rätt taktik antagligen inte vara fullt så avvaktande som denna.)

Raderna i tabellen visar hur många par som finns på bordet och kolumnerna hur många par som är helt okända när jag börjar göra mitt drag. (Detta skiljer sig från min förra postning.) Siffran i tabellen visar hur många okända brickor man är beredd att vända upp om man inte hittar något par, så 2 = Chansa och 1 = Fega i min tidigare terminologi, och 0 är passivt spel där man bara vänder upp två redan kända brickor.

 123456789...
22
321
4201
50012
601121
7011001
80110112
901101101
10011011012
110111110121
1201111111101
13011111111012
140111111111121
1501111111111011
16011111111111112
170111111111111101
1801111111111111012
19011111111111111111
200111111111111111101
2101111111111111111112
22012111111111111111111
230121111111111111111111
2401211111111111111111112
25012111111111111111111111
260121111111111111111111111
2701211111111111111111111111
28012111111111111111111111111
290121111111111111111111111112
3001211111111111111111111111111


Om alla par är okända har man inget val, och om inga par är helt okända så håvar man bara in resten. Tydligen är det i de flesta fall bäst att bara vända upp en ny bricka, med avvikelser när nästan inga brickor är sedda (till höger i tabellen) eller när någon bricka från nästa alla par är sedd (till vänster). Jag har tittat igenom tabellen upp till 500 par och där förekommer inga fler avvikelser till höger än den för 29 par ovan, utan den rätta strategin blir då alltid "1" så länge någorlunda många brickor är okända.

Avvikelserna till vänster är viktiga. Här handlar om försiktighet inför situationen när någon bricka från varje par är känd, eftersom någon av spelarna då kommer att håva in resten av alla par i ett svep, vilket i många partier blir en ansenlig mängd. Vänstersidan av tabellen ser ut som följer för högre antal par:

 1234567891011
31–37012
38–70010
71–9701002
98–15201010
153–1910101012
192–2660101010
267–317010101012
318–412010101010
413–47501010101012
476–59001010101010


Spelar man på detta sätt mot en sådan motståndare så vinner man oftast rätt övertygande. Tabellen nedan visar hur många av paren man i genomsnitt tar hem i matcher med få par. Som synes är det bara om man tvingas börja med två eller tre par som man inte är favorit (samt förstås i det ointressanta fallet där motståndaren börjar då det bara finns ett par!).

parom vi börjarom dom börjar
110
22/3 = 0,674/3 = 1,33
37/5 = 1,48/5 = 1,6
4274/105 = 2,61262/105 = 2,50
559/21 = 2,81998/315 = 3,17
61 136/315 = 3,61830/231 = 3,59
721 653/5 005 = 4,3327 338/6 435 = 4,25
883 024/17 325 = 4,79131 996/27 027 = 4,88
963 156 523/11 486 475 = 5,5020 847 604/3 828 825 = 5,44
1049 156 644/8 083 075 = 6,08266 308 762/43 648 605 = 6,10


(Om någon kontrollerar dessa uträkningar så tala gärna om det förresten. Jag tycker att jag har kollat allt noga, men något fel kan förstås ha smygit sig in ändå.)

Hur man rätt ska utnyttja om ens motståndare inte har perfekt minne är vanskligare att säga. Förmodligen ska man i många lägen låta bli att ta hem par som man vet var dom ligger ifall man tror att motståndaren inte vet det för att hålla antalet brickor högt ända tills man slår till och tar resten.