Anfäkta och regera!

Förr trodde jag att kapten Haddocks svordom "anfäkta och regera!" var helt oskyldiga ord som just han(s översättare Karin och Allan Janzon) gjort till en svordom, men senare insåg jag att uttrycket fanns sedan tidigare.

Anfäkta betydde tidigast "angripa, anfalla om krig och strid", och kom tidigt att användas även om anfall av ond andemakt. SAOB ger exempel som

Äfven de trogne ... anfäktas icke blott aaf onda menniskor, utan ock af djefvulen.

Sammanställningen "anfäkta och regera" finns bland annat hos Zacharias Topelius, Pelle Modin och Frans Hedberg. Den äldsta förekomsten jag har hittat på nätet är i En dagbok av Fredrika Bremer från 1843 med följande mustiga dialog:

Till höger om mig hörde jag nu de unga herrarna Bravander stadda i ett lugnt samtal, och hörde den ene säga:
"Nej, för tusan dj-r anamma och griljera mig!"
Och den andra svara:
"Jo, fan besitta mig! Fan i helvete besitta mig!"
Och den första fortsätta:
"Nej, åttan sju tunnor tusan förbanna min själ!"
Och den andra instämma:
"Ja, djävulen anfäkta och regera mig!"

Här med subjekt och objekt blir svordomen begripligare. I barnboken Professor Snillekvists underbara äventyr av Norman Hunter utbrister titelfiguren redan i första kapitlet just "anfäkta och regera!". Senare i boken förekommer ett annat typiskt Haddock-utrop – "Bomber och granater!". Det är väl inget unikt uttryck det heller, men när båda uttrycken förekommer i samma bok sådär undrar jag ändå om Janzonarna händelsevis kan ha läst Snillekvist i denna svenska översättning från 1957 av Britt G. Hallqvist?

(Illustrationen av W. Heath Robinson är tagen från den boken.)