torsdag 28 juni 2007

Vad hände i Lönneberga den tredje november?

Många svenskar har fått sin bild av hur det var "förr" bland annat från böckerna om Emil i Lönneberga. Men vad är det för "förr"? När utspelar de sig egentligen och när är Emil född? En enkel undersökning i dessa frågor visar att Astrid Lindgren har stoppats när hon försökte berätta för mycket för oss.

Även om några årtal aldrig står i Emil-böckerna så finns det många ledtrådar. En av de tydligare tycks vara kometen som folk är rädda för i Nya hyss av Emil i Lönneberga. Det första antagandet är att detta är Halleys komet som orsakade sådan oro 1910. I samma bok har pigan Lina även läst i Vimmerbytidningen "om den förskräckliga jordbävningen där borta i Amerkat" – tydligen den hemska jordbävningen i San Francisco 1906. Och så mycket senare än så utspelar sig inte böckerna i vilket fall. Där finns fattigstuga, och 1918 års fattigvårdslag ålade kommunerna att inrätta ålderdomshem istället. I tredje boken hålls husförhör, nånting som på de flesta håll försvann redan under 1800-talet!

Det finns även mer subtila ledtrådar, som att det i första boken nämns att Smålands-Tidningen och Hultsfreds-posten har skrivit om tjuven Sparven. Dessa tidningar grundades 1899 respektive 1902.

Kometen tycks ge ett exakt år, men detta verkar vara ett villospår. Det är nämligen den 31 oktober som "kometen" skulle "komma rykande" enligt Vimmerbytidningen, men Halleys komet var nära jorden i april och maj 1910, så i oktober var den tämligen överspelad. Så det tycks trots allt vara en annan komet detta handlade om, eller så var det en ren tidningsanka i Vimmerby tidning. Någon riktig komet syns ju faktiskt aldrig till, vad vi får veta, och i en lista med kometer på NASA finns ingen lämplig oktoberkomet alls!

Ett sätt att få fram år är att använda sig av de datumbeteckningar med veckodagar som finns i böckerna. Den första sådana är "tisdagen den 22 maj" i den första boken (Emil i Lönneberga från 1963). Detta datum passar in på år som 1894, 1900, 1906, 1917, 1923, 1928. Övriga datum i boken följer under samma år och passar ihop, fram till och med söndagen den 8 juli.

Av dessa år är det 1906 som passar in; året för den stora jordbävningen. Jordbävningen var i april, och det var efter insamlingen för att skicka Emil till USA i november som Lina mindes att det stått i Vimmerbytidningen om jordbävningen. ("Jag menar, det vore för mycke' om nu till på KÖPET Emil...") Lina kan ju inte ha gjort den associationen tidigare än så, och det är ett så stort hopp till nästa möjliga år 1917, så det verkar osannolikt att Lina fortfarande skulle ha associerat till jordbävningen då, förutom att det rent allmänt är i senaste laget för händelserna i böckerna.

Vi får veta att Emil förutom de hyss som nämns i boken även gjorde "hyss nästan varje dag hela året". Det var dock nåt alldeles extra gruvligt den tredje november, men Astrid har lovat Emils mamma att inte berätta om den dagen.

Den andra boken, Nya hyss av Emil i Lönneberga (1966), tar vid i juli strax efter där den förra slutade, och datumen stämmer överens fram till marknaden i Vimmerby i oktober. Det är fortfarande 1906.

I den tredje boken, Än lever Emil i Lönneberga (1970), har tiden gått en del. Emil verkar äldre än de fem år som han uttryckligen sägs vara i början av den första boken, och han börjar skolan. I 1882 års förnyade folkskolestadga bestämdes att skolgången skulle börja med barnets sjunde levnadsår, och så var det sedan länge. Det första datumet i boken är lördagen den 12 juni, något som passar in på år som 1897, 1909, 1915, 1920, 1926, 1937, och sen började han skolan den 25 augusti samma år. Eftersom berättelserna började 1906 så tycks det nu vara 1909 och Emil är tre år äldre, dvs. åtta år. Även om det bröt mot stadgan kanske det inte överraskar så mycket att Emil fick uppskov ett år med tanke på det värstingrykte han hade. (Att han var lite äldre kan vara en delförklaring till att han oväntat blev bäst i klassen.) När Emil sades vara fem år i första boken torde ha redan ha fyllt det året, för annars skulle han ha börjat skolan lite väl sent.

Det står alltså utom tvivel att Emil-böckerna börjar 1906 och att Emil själv är född 1901, och detta var egentligen allt som jag hade föresatt mig att undersöka.

Denna undersökning visar dock upp en störande anomali i den andra boken.

Det sista kapitlet i den boken stämmer inte! Det är flera saker som visar detta:

Det visas redan av rubriken "Måndagen den 26 december", eftersom annandag jul var en onsdag sådana år som passar med samtliga tidigare datumangivelser i första och andra boken! (Det påstås uttryckligen att detta är annandag jul samma år, så det har inte skett något hopp i handlingen här.)

Senare i kapitlet påstås dessutom att det var fullmåne. 1906 var det fullmåne fyra dagar senare, den 30/12, vilket är lite för långt bort för att man ska påstå att det är fullmåne denna natt. Ännu ett avslöjande fel!

Mot slutet av detta falska kapitel står att Emil vid maj månads ingång nästa år hade 125 trägubbar på hyllan. Det är orimligt lågt! Tidigare har vi fått ett mått på hur ofta Emil täljer nya gubbar i snickarboden. Den 10/6 (i första boken) täljde han trägubbe nummer 55 och den 28/7 (i andra boken) nummer 98, 99 och 100. Däremellan har han alltså täljt 43 gubbar på 47 dagar, vilket stämmer utmärkt bra med att han gjorde "hyss nästan varje dag". Antagligen minskade takten med tiden, men inte så snabbt redan så att Emil under de kommande 276 dagarna (29/7–30/4) endast täljde 25 gubbar. Det blir bara en gubbe var elfte dag!

Gång på gång visar sig alltså detta kapitel vara ett falsarium. Men varför skulle Astrid plötsligt bryta berättelsen om Emil Svensson på detta sätt? Och varför skulle hon i så fall ha gjort ett så lättgenomskådat falsarium?

Låt oss gå tillbaka till det sista riktiga vi fick läsa i boken! Det var marknaden i Vimmerby den 31 oktober. Detta är endast tre dagar före den 3 november – den dag som Astrid lovat att inte berätta om. Så just när vi nyfikna läsare börjar undra om Astrid ändå ska berätta i alla fall något om detta förbjudna så kommer plötsligt ett påklistrat uppenbart falsarium och fyller ut resten av boken. Den rimligaste slutsatsen är att hon först faktiskt skrev nånting om vad som hände i Lönneberga den tredje november 1906 men tvingades att ta bort det. Vad det kan vara som fortfarande är så känsligt så att hon tystades på detta sätt är svårt att veta, men kanske finns det ledtrådar i det som Astrid tvingades lägga in istället. Eftersom felen där är så uppenbara kan man anta att det var Astrids avsikt att vi skulle se igenom bluffen. Fältet är fritt för spekulationer, men kommer man för nära sanningen finns det kanske risk att man tystas.

14 kommentarer:

Johan sa...

Per är uppenbarligen en Procyonit!

Johan sa...

Min kryptiska kommentar är en hänvisning till "The Other Log of Phileas Fogg"/"Phileas Foggs hemliga dagbok" av Philip José Farmer. I denna mycket underhållande bok får man reda på vad som verkligen hände under "Jorden runt på 80 dagar" av Jules Verne. Extra roligt blir det om man läser den svenska översättningen av Gunnar Gällmo eftersom han avslöjar vad som VERKLIGEN hände. Parallellerna med försöket till mörkläggning i Lönneberga är uppenbara ...

Per sa...

Tack för förklaringen! Jag blev först förvirrad av procyonit-beteckningen som jag inte mindes, trots att jag haft stort nöje av Farmers bok som jag lånade på stadsbiblioteket i Nyköping.

Jag minns inte mycket alls egentligen, men jag minns Gällmos liknande not om en veckodag som inte stämde. Ska läsa om!

Nora sa...

Tak for en god og sjov artikel! Jeg har linket til dig i bloggen bullerbyn.dreamwidth.org.

Per Starbäck sa...

Tack, Nora!

Erland sa...

Intressant redogörelse.

Jag kan inte hitta mina gamla Emilböcker, men nog har jag för mig att det står någonstans, kanske på baksidan till någon av böckerna, att det hela utspelade sig "för 70 år sedan". Eftersom den första boken kom 1963 så stämmer årtalet 1894 bäst av dem du kommit fram till genom att kolla upp datum mot veckodagar. Jag vet inte hur man ska förklara jordbävningen i Amerika, men stämmer det inte bättre överens med husförhör och skola varannan dag?

Erland sa...

Sen har jag en teori om hysset den tredje november. Det är uppenbarligen något som Lindgren finner ytterst lustigt. Då kan det knappast röra sig något något allvarligt eller tragiskt, för då skulle inte Lindgren skratta åt det. Men ändå var det tydligen tillräckligt allvarligt för att Emils mamma skulle avtvinga Lindgren tystnadslöfte. Detta tyder på att det som hände var yttert pinsamt för någon eller några, men att ingen tog allvarlig skada av det.

Vem eller vilka var det då som utsattes för pinsamheterna? Knappast någon i Katthult. Böckerna igenom råkar ju folket i Katthult, och särskilt pappa Anton, ut för den ena pinsamheten efter den andra pga. Emils hyss, utan någon av dem, såvitt vi vet, försökt hindra Lindgren från att skriva om det. Det är därför troligt att det var någon utomstående som råkade ut för något mycket pinsamt, och att Emils mamma ville skydda honom eller henne, eller dem, från att förlora ansiktet.

Erland sa...

Vem eller vilka kan denne eller dessa utomstående vara? Troligen någon eller några som stod högre på samhällsstegen än familjen Svensson, och som främst mamma Alma ville hålla sig väl med. Hon skulle knappast ha gjort sig sånt besvär för någon vanlig bondes eller bondmoras skull, än mindre för en drängs, pigas eller ett fattighjons. Eftersom det var Alma och inte Anton som avkrävde Lindgren tystnadslöfte är det också troligt att denna högt uppsatta person (eller de) hade en närmare relation till Alma än till Anton (det kan förstås också vara så att Lindgren kände Alma bättre än Anton, varför det blev Alma som avkrävde tystnadslöftet), och som Alma ville hålla sig väl med.
Dessutom kan det ha något samband med händelserna i Vimmerby tre dagar tidigare, som Per föreslog.

Erland sa...

Så, känner vi till någon förhållandeviss högt uppsatt person, som särskilt Alma ville hålla sig väl med, och som var med i Vimmerby tre dagar tidigare?
Ja, det finns exakt en person som uppfyller alla dessa villkor: Fru Petrell!

Fru Petrell är ju en "fin" fru i Vimmerby som Alma känner, men de umgås knappast på likställda villkor. Troligen brukar hon köpa produkter från Katthult, t.ex. köper hon körsbärsvin vid ett senare tillfälle. Det är därför naturligt att Alma inte vill att det skall bli allmänt känt att fru Petrell råkat ut för något mycket pinsmat pga Emil. Om inte annat försöker hon hemlighålla det för att skydda sina affärer.

Vad kan då fru Petrell ha råkat ut för i Katthult den tredje november? Ja vad vet vi om fru Petrell förutom det som nämnts ovan? Jo, framför allt framhålls det att hon älskade Almas hemgjorda korv. Det var fru Petrell som fick den lilla korvbit som blev över efter att Emil ätit upp resten vid kalaset i Katthult när Emil hissade upp Ida i flaggstången. Och det är troligt att denna korv är en av de produkter fru Petrell brukar köpa från Katthult.
När då Svenssons träffar fru Petrell i Vimmerby den 31 oktober kan man tänka sig fru Petell frågar Alma om hon har någon korv att sälja. Alma hade knappast med sig några stora mängder korv till Vimmerby, men hon kan ju ha svarat att visst, hon skulle gärna koka korv åt fru Petrell, och att hon var välkommen till Katthult för att hämta den några dagar senare...

Erland sa...

Apropå korv erinrar vi oss nu att just en korv fick stor betydelse i berättelsen om tabberaset, den falska berättelse som Lindgren lade in för att mörka vad som hände den tredje november. I denna falska berättelse låter Emil gräva en varggrop och sätter en korv på en pinne ovanpå gropen, som lockbete för vargarna. Det bär sig ju inte bättre än att det är Kommandoran som får syn på korven och inte kan motstå den, och följaktligen ramlar ned i varggropen. Nu är det ju högst osannolikt att något sådant skulle hända, eftersom kommandoran just varit på kalas och ätit sig mätt, och dessförinnan ensam ätit upp all den mat som Alma gjort i ordning åt alla fattighjonen. (Hela tabberaset är ju för övrigt en uppenbar lögnhistoria, för naturligtvis skulle Alfred ha satt stopp för det, såsom den ende vuxne i Katthult vid tillfället.) Så att Kommandoran vid detta tillfälle inte skulle ha kunnat motstå en korv på en pinne är ju uppenbart absurt.
Men kanske innehåller historien ändå en kärna av sanning. Per föreslog ju att Lindgren lagt in ledtrådar till vad som hände den tredje november på andra ställen i böckerna, och kanske är detta en sån ledtråd. Just korven tyder på det eftersom korv också kan ha spelat en roll i det som verkligen hände den tredje november.

Erland sa...

Vad var det så som hände? Ja om vi antar att berättelsen om varggropen innehåller någon sanning så är det en idé som nästan ger sig själv: Det är osannolikt att Kommandoran inte kunde motstå korven. Men finns det någon annan som inte skulle ha kunnat motstå den? Ja, vem är det i Emilböckerna som är särskilt känd för att inte kunna motstå korv? Just det, fru Petrell!

Så, Emil kanske faktiskt lät gräva en varggrop, med en korv på en pinne som lockbete, fast inte vid jultiden utan redan i början av november. Anta vidare att fru Petrell kommer till Katthult för att hämta den korv som Alma lovat att koka åt henne några dagar tidigare. Vidare kan vi anta att fru Petrell av någon anledning kommer till Katthult tidigare än avtalat. Hon finner då att ingen är hemma i Katthult. Nå, hon vet att hon är för tidig, så hon beslutar att vänta tills Svenssons kommer hem. Medan hon väntar går hon en runda på gården, och får se - en korv!
Och till skillnad från Kommandoran är fru Petrell galen i korv, i alla fall Almas hemgjorda korv. Det är därför helt logiskt att hon i denna situation, när hon är där för att hämta korv och säkert är jättesugen på korv, inte kan motstå en korv när hon får syn på den, trots att den är uppträdd på en pinne.
Hon går då fram för att ta korven... och ramlar i varggropen!

Alltså: det var fru Petrell som ramlade i varggropen den tredje november, inte Kommandoran den 26 december. (Kommandoran kan rentav vara en uppdiktad gestalt.)

Så småningom hittar man fru Petrell i varggropen, och hon räddas oskadd. Men det är ju synnerligen pinsamt för henne. Och det värsta är inte att hon ramlade i varggropen i och för sig, utan att hon hade så dålig impulskontroll att hon inte kunde motstå en korv på en pinne ute: ett chockerande beteende för en överklassdam på den tiden.
Man kan lätt förstå att hon bönföll Alma att inte berätta det för någon. Och av omsorg om affärerna mm. gjorde Alma sitt bästa för att historien inte skulle spridas. Hon lyckades inte helt, eftersom Lindgren fått reda på det, men lyckades att avtvinga att avtvinga Lindgren tystnadslöfte. Resultatet var att vi fått läsa om tabberaset och Kommandoran i varrggropen istället för sanningen...

Per Starbäck sa...

Jag viker mig absolut inte vad gäller årtalet (och baksidestexter är
synnerligen opålitliga).

Men din teori om vad som hände tycker jag det verkar ligga mycket i. För att den ska märkas lite mer (förhoppningsvis) publicerade jag den som nytt inlägg.

DanielW sa...

Kommandoran är för övrigt den cirka mest konstruerade karaktären i hela Emil-universum. Hela julberättelsen känns – oavsett om nu de här teorierna stämmer – väldigt mycket mer som en novell med tydligt kristet moraliskt budskap i jultid än övriga feel-goodberättelser om snåla småländska bönder och buspojkar med hjärta av guld.

Den kan mycket väl vara skriven fristående och sedan försetts med Emil-karaktärer.

Det är väl egentligen bara historien om när Emil räddar den dödssjuke Alfred genom snöstormen som är lika mörk, men det är ju mer en rak hjälteskildring om att övervinna strapatser.

Per Starbäck sa...

Skriven fristående? Tja, även om man får ett ögonblick låtsas som att Emil inte funnits på riktigt utan bara är en litterär figur, är det anmärkningsvärt att Lindgren plötsligt gör fel på veckodagarna, när hon så noga hållit koll på det innan.