En mullvad! En mullvad!

Jag har äntligen fått reda på nånting som jag har undrat över sen i gymnasiet, när jag läste Det susar i säven.

Det som förbryllade mig så finns i sista kapitlet, när de fyra hjältarna Grävling, Mullvad, Råtta och Padda ger sig i strid mot de onda vesslorna, och Mullvad utropar "En mullvad! En mullvad!" som stridsrop.

Mole, black and grim, brandishing his stick and shouting his awful war-cry, 'A Mole! A Mole!'

Detta var ett mycket märkligt krigsrop tyckte jag, och det har jag tyckt sen dess. Men nu har jag fått en förklaring.

Ordet a där är nämligen inte en artikel, utan en föråldrad variant av o! eller ah! som förr kunde användas före ett egennamn för att skapa ett stridsrop. T.ex. i 1800-talsboken The Last of the Barons finns flera exempel:

• On, my merry men! A Warwick! A Warwick!


• On to the earl! Laissez aller! A Montagu! a Montagu!


• Farther off rose, mingled and blent together, the opposing shouts, "A Montagu! a Montagu! Strike for D'Eyncourt and King Edward!"--"A Say! A Say!"

Mullvad har ingen befälhavare att ropa ut, utan anser sig tydligen strida för sig själv.

OED påpekar att moderna författare behandlar det som en obestämd artikel, och sålunda kan man se t.ex. "An Edward!" istället för det historiskt mer korrekta "A Edward!".

Men jag tycker fortfarande boken är konstig:

He shook himself and combed the dry leaves out of his hair with his fingers; [kapitel 10]

Then he dipped his hairbrush in the water-jug, parted his hair in the middle, and plastered it own very straight and sleek on each side of his face; [kapitel 12]

Detta handlar om Padda. Vad för hår?!