torsdag 28 juni 2007

Vad hände i Lönneberga den tredje november?

Många svenskar har fått sin bild av hur det var "förr" bland annat från böckerna om Emil i Lönneberga. Men vad är det för "förr"? När utspelar de sig egentligen och när är Emil född? En enkel undersökning i dessa frågor visar att Astrid Lindgren har stoppats när hon försökte berätta för mycket för oss.

Även om några årtal aldrig står i Emil-böckerna så finns det många ledtrådar. En av de tydligare tycks vara kometen som folk är rädda för i Nya hyss av Emil i Lönneberga. Det första antagandet är att detta är Halleys komet som orsakade sådan oro 1910. I samma bok har pigan Lina även läst i Vimmerbytidningen "om den förskräckliga jordbävningen där borta i Amerkat" – tydligen den hemska jordbävningen i San Francisco 1906. Och så mycket senare än så utspelar sig inte böckerna i vilket fall. Där finns fattigstuga, och 1918 års fattigvårdslag ålade kommunerna att inrätta ålderdomshem istället. I tredje boken hålls husförhör, nånting som på de flesta håll försvann redan under 1800-talet!

Det finns även mer subtila ledtrådar, som att det i första boken nämns att Smålands-Tidningen och Hultsfreds-posten har skrivit om tjuven Sparven. Dessa tidningar grundades 1899 respektive 1902.

Kometen tycks ge ett exakt år, men detta verkar vara ett villospår. Det är nämligen den 31 oktober som "kometen" skulle "komma rykande" enligt Vimmerbytidningen, men Halleys komet var nära jorden i april och maj 1910, så i oktober var den tämligen överspelad. Så det tycks trots allt vara en annan komet detta handlade om, eller så var det en ren tidningsanka i Vimmerby tidning. Någon riktig komet syns ju faktiskt aldrig till, vad vi får veta, och i en lista med kometer på NASA finns ingen lämplig oktoberkomet alls!

Ett sätt att få fram år är att använda sig av de datumbeteckningar med veckodagar som finns i böckerna. Den första sådana är "tisdagen den 22 maj" i den första boken (Emil i Lönneberga från 1963). Detta datum passar in på år som 1894, 1900, 1906, 1917, 1923, 1928. Övriga datum i boken följer under samma år och passar ihop, fram till och med söndagen den 8 juli.

Av dessa år är det 1906 som passar in; året för den stora jordbävningen. Jordbävningen var i april, och det var efter insamlingen för att skicka Emil till USA i november som Lina mindes att det stått i Vimmerbytidningen om jordbävningen. ("Jag menar, det vore för mycke' om nu till på KÖPET Emil...") Lina kan ju inte ha gjort den associationen tidigare än så, och det är ett så stort hopp till nästa möjliga år 1917, så det verkar osannolikt att Lina fortfarande skulle ha associerat till jordbävningen då, förutom att det rent allmänt är i senaste laget för händelserna i böckerna.

Vi får veta att Emil förutom de hyss som nämns i boken även gjorde "hyss nästan varje dag hela året". Det var dock nåt alldeles extra gruvligt den tredje november, men Astrid har lovat Emils mamma att inte berätta om den dagen.

Den andra boken, Nya hyss av Emil i Lönneberga (1966), tar vid i juli strax efter där den förra slutade, och datumen stämmer överens fram till marknaden i Vimmerby i oktober. Det är fortfarande 1906.

I den tredje boken, Än lever Emil i Lönneberga (1970), har tiden gått en del. Emil verkar äldre än de fem år som han uttryckligen sägs vara i början av den första boken, och han börjar skolan. I 1882 års förnyade folkskolestadga bestämdes att skolgången skulle börja med barnets sjunde levnadsår, och så var det sedan länge. Det första datumet i boken är lördagen den 12 juni, något som passar in på år som 1897, 1909, 1915, 1920, 1926, 1937, och sen började han skolan den 25 augusti samma år. Eftersom berättelserna började 1906 så tycks det nu vara 1909 och Emil är tre år äldre, dvs. åtta år. Även om det bröt mot stadgan kanske det inte överraskar så mycket att Emil fick uppskov ett år med tanke på det värstingrykte han hade. (Att han var lite äldre kan vara en delförklaring till att han oväntat blev bäst i klassen.) När Emil sades vara fem år i första boken torde ha redan ha fyllt det året, för annars skulle han ha börjat skolan lite väl sent.

Det står alltså utom tvivel att Emil-böckerna börjar 1906 och att Emil själv är född 1901, och detta var egentligen allt som jag hade föresatt mig att undersöka.

Denna undersökning visar dock upp en störande anomali i den andra boken.

Det sista kapitlet i den boken stämmer inte! Det är flera saker som visar detta:

Det visas redan av rubriken "Måndagen den 26 december", eftersom annandag jul var en onsdag sådana år som passar med samtliga tidigare datumangivelser i första och andra boken! (Det påstås uttryckligen att detta är annandag jul samma år, så det har inte skett något hopp i handlingen här.)

Senare i kapitlet påstås dessutom att det var fullmåne. 1906 var det fullmåne fyra dagar senare, den 30/12, vilket är lite för långt bort för att man ska påstå att det är fullmåne denna natt. Ännu ett avslöjande fel!

Mot slutet av detta falska kapitel står att Emil vid maj månads ingång nästa år hade 125 trägubbar på hyllan. Det är orimligt lågt! Tidigare har vi fått ett mått på hur ofta Emil täljer nya gubbar i snickarboden. Den 10/6 (i första boken) täljde han trägubbe nummer 55 och den 28/7 (i andra boken) nummer 98, 99 och 100. Däremellan har han alltså täljt 43 gubbar på 47 dagar, vilket stämmer utmärkt bra med att han gjorde "hyss nästan varje dag". Antagligen minskade takten med tiden, men inte så snabbt redan så att Emil under de kommande 276 dagarna (29/7–30/4) endast täljde 25 gubbar. Det blir bara en gubbe var elfte dag!

Gång på gång visar sig alltså detta kapitel vara ett falsarium. Men varför skulle Astrid plötsligt bryta berättelsen om Emil Svensson på detta sätt? Och varför skulle hon i så fall ha gjort ett så lättgenomskådat falsarium?

Låt oss gå tillbaka till det sista riktiga vi fick läsa i boken! Det var marknaden i Vimmerby den 31 oktober. Detta är endast tre dagar före den 3 november – den dag som Astrid lovat att inte berätta om. Så just när vi nyfikna läsare börjar undra om Astrid ändå ska berätta i alla fall något om detta förbjudna så kommer plötsligt ett påklistrat uppenbart falsarium och fyller ut resten av boken. Den rimligaste slutsatsen är att hon först faktiskt skrev nånting om vad som hände i Lönneberga den tredje november 1906 men tvingades att ta bort det. Vad det kan vara som fortfarande är så känsligt så att hon tystades på detta sätt är svårt att veta, men kanske finns det ledtrådar i det som Astrid tvingades lägga in istället. Eftersom felen där är så uppenbara kan man anta att det var Astrids avsikt att vi skulle se igenom bluffen. Fältet är fritt för spekulationer, men kommer man för nära sanningen finns det kanske risk att man tystas.

onsdag 27 juni 2007

Konsten att vinna i memory

En av fördelarna med att ha perfekt minne skulle vara att man skulle klara sig bra i spelet memory. Om två sådana personer möter varann, avgörs då mötet bara av vem som har mest tur? Nej, det finns taktik också, och en pressrelease från KTH för ett tag sedan nämner en uppsats av Erik Alfthan som behandlar denna taktik.

För att förhindra dödlägen för Alfthan in en ny regel som säger att man inte får vända upp två redan kända brickor i sitt drag. Vid varje drag kommer alltså minst en ny bricka att vändas upp, och därmed kan man vara säker på att spelet tar slut så småningom.

När det blir ens drag inhöstar man först förstås eventuella kända par, och sedan vänder man upp en okänd bricka. Om man känner till dess maka är det självklart hur man spelar, men annars uppstår frågan om man ska chansa genom att vända upp en till okänd bricka, eller fega genom att vända upp en redan känd bricka för att inte ge motståndaren för mycket information. Den rätta taktiken visar sig se ut som i nedanstående tabell som är anpassad från en förlaga från Alfthan, där C betyder chansa och F fega.

 01234567891011121314151617
2C
3CF
4CFC
5CFCF
6CFCFF
7CFCFFC
8CFCFFCF
9CFCFFFFF
10CFCFCFCFC
11CFCFCFCFCF
12CFCFCFFFCFC
13CFCFCFFFCFCF
14CFCFCFFFCFCFC
15CFCFCFFFCFCFCF
16CFCFCFCFCFCFCFC
17CFCFCFCFCFCFCFCF
18CFCFCFCFCFCFCFCFC
19CFCFCFCFCFCFCFCFCF
01234567891011121314151617


Raderna anger hur många par som ligger på bordet och kolumnerna hur många par som just då är helt osedda för spelarna.

Exempel: Det finns arton brickor på bordet. Jag känner bara till en av brickorna: en elefant. Jag börjar mitt drag med att vända upp en bricka som visar sig föreställa en flicka med tändstickor. Nu finns det totalt nio par och sju av dessa är helt okända. I rad 9 kolumn 7 står F så det är dags att fega och vända upp elefanten och lämna över turen till motståndaren som nu liksom jag känner till vilka två av de arton brickorna är.

Efter en del avvikelser högst upp i tabellen så verkar den sedan från 16 par och uppåt gå in i ett varannan-mönster så att det räcker att se om antalet sedda brickor är udda (chansa) eller jämnt (fega). Något bevis för att det verkligen är så är inte känt, men Alfthan kontrollerade alla möjligheter upp till 200 par och jag har dubbelkollat upp till 1000.

Detta utgår dock från att varje invunnet par är lika mycket värt för spelarna. Jag blev nyfiken på vad som sker om spelarna istället bara försöker vinna, dvs. få fler par än motståndaren, men struntar i hur mycket de vinner med. Jag räknade ut denna strategi, som beror på poängställningen, och den återges i följande tabell:

01234567891011121314151617
2C
3CF
4CFC(3-)
5CFCF
6CFCFF(5-)
7CFCFF(6-)C(5-)
8CFCFF(7-)C(5-)F(6-)
9CFCFF(8-)C(3-)F(6-)C(5-)
10CFCFC(4-7)FF(6-)FF(4-)
11CFCFC(8)FF(5-)FF(3-)C(1-)
12CFCFCFF(6-)FF(4-)FF(2-)
13CFCFCFF(7-)FF(4-)FF(2-)F
14CFCFCFF(8-)FF(4-)FF(2-)FC
15CFCFCFF(8-)FF(4-)FCFCF
16CFCFCFF(8-)FF(3-)FCFCFC
17CFCFCFCFCFCFCFCF
18CFCFCFCFCFCFCFCFC
19CFCFCFCFCFCFCFCFCF
01234567891011121314151617


Bokstaven visar vilket val man ska göra vid lika poängställning och intervallet inom parentes visar vid vilka skillnader i poäng som man ska göra nåt annat. Så om det finns tjugo brickor kvar på bordet och man just har vänt upp en bricka till det fjärde kända paret så läser man av rad 10, kolumn 6 där det står "F(6-)" så man ska fega om inte skillnaden i poäng mellan spelarna är 6 eller mer. Det rätta draget blir kanske lite oväntat detsamma oavsett om man leder med ett visst antal poäng eller ligger under med lika många poäng. För 17 och fler par verkar det igen som att samma enkla strategi alltid är bäst, oavsett poängställning.

Perfekt att skriva ut och ha till hands nästa gång du möter en annan perfekt memory-spelare i en duell!

måndag 18 juni 2007

Anfäkta och regera!


Förr trodde jag att kapten Haddocks svordom "anfäkta och regera!" var helt oskyldiga ord som just han(s översättare Karin och Allan Janzon) gjort till en svordom, men senare insåg jag att uttrycket fanns sedan tidigare.

Anfäkta betydde tidigast "angripa, anfalla om krig och strid", och kom tidigt att användas även om anfall av ond andemakt. SAOB ger exempel som

Äfven de trogne ... anfäktas icke blott aaf onda menniskor, utan ock af djefvulen.
Sammanställningen "anfäkta och regera" finns bland annat hos Zacharias Topelius, Pelle Modin och Frans Hedberg. Den äldsta förekomsten jag har hittat på nätet är i En dagbok av Fredrika Bremer från 1843 med följande mustiga dialog:
Till höger om mig hörde jag nu de unga herrarna Bravander stadda i ett lugnt samtal, och hörde den ene säga:
"Nej, för tusan dj-r anamma och griljera mig!"
Och den andra svara:
"Jo, fan besitta mig! Fan i helvete besitta mig!"
Och den första fortsätta:
"Nej, åttan sju tunnor tusan förbanna min själ!"
Och den andra instämma:
"Ja, djävulen anfäkta och regera mig!"
Här med subjekt och objekt blir svordomen begripligare. I barnboken Professor Snillekvists underbara äventyr av Norman Hunter utbrister titelfiguren redan i första kapitlet just "anfäkta och regera!". Senare i boken förekommer ett annat typiskt Haddock-utrop – "Bomber och granater!". Det är väl inget unikt uttryck det heller, men när båda uttrycken förekommer i samma bok sådär undrar jag ändå om Janzonarna händelsevis kan ha läst Snillekvist i denna svenska översättning från 1957 av Britt G. Hallqvist?

(Illustrationen av W. Heath Robinson är tagen från den boken.)

onsdag 13 juni 2007

En mullvad! En mullvad!

Jag har äntligen fått reda på nånting som jag har undrat över sen i gymnasiet, när jag läste Det susar i säven.

Det som förbryllade mig så finns i sista kapitlet, när de fyra hjältarna Grävling, Mullvad, Råtta och Padda ger sig i strid mot de onda vesslorna, och Mullvad utropar "En mullvad! En mullvad!" som stridsrop.

Mole, black and grim, brandishing his stick and shouting his awful war-cry, 'A Mole! A Mole!'

Detta var ett mycket märkligt krigsrop tyckte jag, och det har jag tyckt sen dess. Men nu har jag fått en förklaring.

Ordet a där är nämligen inte en artikel, utan en föråldrad variant av o! eller ah! som förr kunde användas före ett egennamn för att skapa ett stridsrop. T.ex. i 1800-talsboken The Last of the Barons finns flera exempel:
  • On, my merry men! A Warwick! A Warwick!

  • On to the earl! Laissez aller! A Montagu! a Montagu!

  • Farther off rose, mingled and blent together, the opposing shouts, "A Montagu! a Montagu! Strike for D'Eyncourt and King Edward!"--"A Say! A Say!"

Mullvad har ingen befälhavare att ropa ut, utan anser sig tydligen strida för sig själv.

OED påpekar att moderna författare behandlar det som en obestämd artikel, och sålunda kan man se t.ex. "An Edward!" istället för det historiskt mer korrekta "A Edward!".

Men jag tycker fortfarande boken är konstig:

He shook himself and combed the dry leaves out of his hair with his fingers; [kapitel 10]

Then he dipped his hairbrush in the water-jug, parted his hair in the middle, and plastered it own very straight and sleek on each side of his face; [kapitel 12]

Detta handlar om Padda. Vad för hår?!